Det är inte längesen jag skrev här om en vän som insjuknat i en av de mest otäcka sjukdomarna jag vet - cancer. Sedan dess går det inte en dag utan att jag tänker på henne. Men idag extra mycket... jag kan inte sluta.

Hon är 26 år gammal. Hon har nog aldrig sagt ett ont ord till eller om någon annan. Hon är alltid hjälpsam. Hon har härlig humor och är en talang inom många områden. Hon gläds alltid åt andras framgångar och gör själv aldrig en fluga förnär. Hon är lekfull och konstnärlig som få. Alla vill vara hennes vän. Hon är den som minst förtjänar detta orättvisa...

Idag fick jag ett telefonsamtal. Jag blev glad att höra hennes röst, men visste innerst inne att något var fel. Väldigt fel. Läkarna hade idag talat om för henne att cancern kommer vinna, och det väldigt snart. Det är så svårt att ta in och förstå, säkert mest för att jag inte vill acceptera.

Men ju mer jag tänkt på det hela, så kanske det inte är så konstigt trots allt. Hon kanske helt enkelt inte hör hemma här hos oss. För hon är och har alltid varit en ängel, och ska helt enkelt bara få komma hem...