Igårkväll fick jag mig en tankeställare. Ett obehagligt uppvaknande. Såhär gick det till...

Som sällskap till Let's Dance på TV:n hade jag bakat fina färska goda kladdiga chokladmuffins. Extra kladdiga a la Elaina-stil eftersom det var bara mig själv jag skulle bjuda och inga "riktiga vuxna".  Med en mugg mjölk i högsta hugg, en hel burk med muffins i andra näven och med mobiltelen nånstans därimellan gick jag med förväntansfulla steg mot min favvoplats i soffan. Den vita soffan. Tanken var att ställa ner muggen och muffinsarna på bordet. Bordet på den vita mattan... Ja, det var tanken...  Ett vibrerande sms kommer då plötsligt som en oväntad överraskning, varpå jag tippar på burken och flera muffins (sa jag extra kladdiga?) trillar ner på mattan, med den kladdiga sidan neråt. Den vita mattan. Den en gång vita mattan. Ett par muffins tog en omväg på sin väg ner till mattan via bordsduken. Den vita bordsduken. Den en gång vita bordsduken..  Behöver jag fortsätta? Ni hajjar tugget?

Två tunga svettiga brottningsmatcher krävdes mellan mattan (den STORA), tvättmaskinen (den lilla) och mig själv (den klantiga) för att få bort chokladsmeten.

Jag har nu lärt mig min läxa och lovar härmed att från och med nu bli mer muffinsvuxen och inte bara äta smeten... Jag fyller ju snart 33....